Jag föds till denna värld någon gång under 80-talet. Två unga missbrukare får ett barn. Kanske inbillade de sig att de skulle kunna sluta med drogerna, och ta hand om det lilla barnet. Men så blev det inte.
Den socialsekreterare, som sedan följer mig hela min uppväxt, kom in i mitt liv när jag var 1.5 år. Min mamma har beskrivit hur socialsekreteraren var alldeles ny inom yrket och att hon kändes lite naiv och oerfaren. Jag minns att jag tyckte bra om henne, länge. Förutom den biten, att hon inte verkade förstå att någonting var fel. Jag, å andra sidan, gick ju och bar min hemlighet i flera år innan jag vågade berätta. När sedan övergreppen som min fosterpappa utsatte mig för uppdagades, ville jag inte längre prata med henne. Jag var en arg tonåring och ingenting hon sa dög. I dag har jag många frågor, som jag skulle vilja ställa till henne. Dessvärre gick hon bort i cancer för flera år sedan.
Fram tills jag var fyra år bodde jag endast ensam med min mamma under korta perioder. En tid bodde vi tillsammans, på något slags hem. Jag har även bott några månader hos nära släktingar. Det är bara några veckor kvar tills mina fyraårsdag, när jag placeras i den familj som valts ut för att ta hand om mig. Vad som händer under det första året har jag ingen aning om. Men jag hoppas fortfarande att några slags minnen ska komma tillbaka.
Några få veckor innan jag ska fylla fem gör man en polisanmälan om misstänkta sexuella övergrepp. Det är min fosterpappa som säger sig ha hört saker, som jag berättat för ett annat fosterbarn i familjen. Så här i efterhand, känns sakerna han sagt, inte alls som något en fyraåring skulle ha sagt. Det sägs också att jag ska haft ont när jag kissat, att jag är besatt av mitt underliv och att jag ogillar alla vita såser.
Polisen lägger ner utredningen knappt tre veckor senare. Det finns ingen misstänkt och socialtjänsten är övertygad om att övergreppen ska ha skett före jag familjehemplacerades. Jag har nyligen begärt hem alla papper kring detta fall. Och det är nu min fulla övertygelse att även dessa övergrepp skedde i familjehemmet.
Enligt mina nära släktingar som jag bodde hos före placeringen, hade jag inte alls några problem med varken underliv eller vita såser, innan jag flyttade till fosterfamiljen. Och hur är det möjligt, att jag ska ha gått med underlivsproblemen i nästan ett år, innan någon reagerar? För det är det min fostermamma påstått. Att problemen funnits där sedan jag flyttade in.
Först nu har jag orkat börja gräva i allt detta. I de första läkarjournaler jag fått hem, står det att ett prov visat negativt för klamydia. Jag har ännu inte fått veta när och var det positiva provet togs, då jag inte fått hem alla papper ännu. Men jag ska alltså, enligt myndigheterna, ha gått med en könssjukdom minst ett år, trots att de första proverna visar negativt. Och ingen reagerar på att det är min fosterpappa som först "upptäcker" saker, som gör att man misstänker övergrepp. Han ska också ha varit den första, som "kollat" mitt underliv, när jag hade problem med att kissa.
Kanske känns detta inlägg rörigt. Jag vet inte. Men tills jag fått hem alla papper och kan placera saker och ting i rätt ordning, kommer det att vara rörigt. Både här och i mina tankar. Vi sätter punkt här för nu, återkommer.