Jag kände att jag behövde någonstans att uttrycka mina känslor och tankar. Jag har ännu inte kommit så långt att jag klarar av att göra det offentligt, med mitt eget namn. Trots att jag försökt, har jag inte lyckats överkomma den skam jag burit på, hela livet. Jag vet att ingenting var mitt fel. Jag var bara ett litet barn. Men ändå är det så svårt att prata om det som hänt. Att inte skämmas, för det som andra utsatt mig för.
Kanske kommer bloggen hjälpa mig förbi de där känslorna. Om inte annat, kommer den i alla fall att vara en plats, där jag kan släppa ut alla känslor och tankar. Utan att behöva känna den där jobbiga skammen.